I dag ble det på nytt en akutt innleggelse. Roar var mer tungpust og mer medtatt enn vanlig etter morgenstellet på badet. Svært sliten! Han ble straks hentet i ambulanse og fikk surstoff med en gang. Ambulansen gjorde veien kort og raskt unna ned til St. Olav. Klarte ikke snakke sammenhengende og heller ikke besvare alle spørsmål fra ambulansefolkene, sykepleierne eller legene. Jeg svarte for han - Roar nikket bekreftende.
Vi håper og tror at de begynner behandling med Simdax i morgen. Vet at han føler seg veldig trygg på B8 og synes han får god behandling. Tusen takk til alle hjelpende og omsorgsfulle sykepleiere som tar vare på oss begge to. Alle ved hjertemedisinsk avdeling har gjennom flere år fulgt opp Roar veldig godt - vi er begge veldig takknemlige for det. Tusen takk til alle sammen.
Søndagen ble slett ikke som planlagt, men,men ... sånn er livet.
Vigdis
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Jag känner så väl igen mig i det du berättar, så otroligt slitsamt för den som är sjuk och inte minst för anhöriga (dig). Jag kunde inte snacka heller då det var jobbigt, bara förmedla mig ja eller nej, orkade inte snacka...
SvarSlettDå jag fick Simdax, efter c:a 20 timmar kände jag att det vände, bäst var det 3:e dagen och några veckor framåt.. Det kommer göra honom gott då han kommit egenom de första timmarna...
Det är som att ge någon som har anemi nytt blod..
Klem åt er!!!